Familjer är mångfacetterade, vilket inte alltid syns i beslutsfattandet. I valen 2027 och i regeringsprogrammet är det dags att satsa på familjer och stärka familjevänligheten.
Nätverket Mångfaldiga familjer har sammanställt förändringsbehov som utgår från familjers mångfald inför riksdagsvalet 2027 och regeringsprogrammet. Ta del av, använd och fråga vid behov efter mer information!
1. Familjernas mångfald tas som en grundläggande utgångspunkt i beslutsfattandet
2. Hindren för att bilda familj avvecklas och möjligheterna stöds
3. Barnfamiljernas försörjning tryggas i alla situationer
4. Det blir lättare att förena arbete och olika familjesituationer
5. Familjeledigheterna utvecklas
6. Familjecenter och stödet till familjer stärks
7. Stöd säkerställs under väntetiden och efter att barnet har kommit
8. Invadring av kärlek och familjeskäl stöds
9. Barnskyddet och familjevården utvecklas planmässigt
10. Kunskapsunderlaget om familjer stärks
Längst ner på sidan hittar du målen som en pdf-fil.
1. Familjernas mångfald tas som en grundläggande utgångspunkt i beslutsfattandet
I allt utvecklingsarbete och beslutsfattande beaktas familjernas faktiska mångfald. Minst var tredje barnfamilj är mångfaldig och avviker från kärnfamiljsnormen. Som ett av regeringsprogrammets huvudmål bör man sätta att öka barnfamiljers välbefinnande, med beaktande av familjernas mångfald.
• Växelvis boende underlättas. Registreringen av växelvis boende utvecklas planmässigt och möjligheten till två officiella adresser för barn utreds. Växelvis boende beaktas konsekvent i all social trygghet och i tjänster, såsom skolskjutsar, funktionshinderservice och barnskydd.
• Barn ges möjlighet till rätt till fler än två juridiska föräldrar (länk på finska). Föräldraskap antecknas i befolkningsdatasystemet utan könsmarkering.
• Ett regnbågspolitiskt åtgärdsprogram utarbetas för att öka säkerhet, jämlikhet och välbefinnande för sexuella minoriteter och könsminoriteter. I programmet beaktas familjebildning och regnbågsfamiljer.
• Ärvdabalken och arvsbeskattningen uppdateras så att de beaktar faktiska familjerelationer och familjernas mångfald, såsom situationer i bonusfamiljer, icke-juridiska barn, adoptivfamiljerelationer och behoven hos placerade barn.
• Förmynderskapslagen uppdateras för att bli mindre betungande, särskilt med tanke på barn.
• Kunskap och kompetens om olika sätt att bilda barnfamilj och om familjeformer stärks i hela servicesystemet bland annat genom att utveckla läroplaner och fortbildning. Utöver social- och hälsovård samt utbildnings- och fostranssektorerna stärks kompetensen också bland annat hos poliser, räddningspersonal och migrationsmyndigheter.
2. Hindren för att bilda familj avvecklas och möjligheterna stöds
Finländare önskar fortfarande i genomsnitt två barn, men alltför mångas barnönskan förverkligas inte. Möjligheterna att bilda familj måste målmedvetet ökas med bättre beaktande av olika familjesituationer.
• Lagen om assisterad befruktning reformeras så att den bättre tryggar jämlikhet och tillgång till behandlingar, oberoende av familjeform och orsak till ofrivillig barnlöshet. Assisterad befruktning ska vara tillgänglig oavsett kön, även som medförälder och med full självbestämmanderätt, oberoende av exempelvis romantiska relationer eller boendearrangemang.
• För icke-kommersiella surrogatarrangemang skapas en jämlik lagstiftning och ett stöd i servicesystemet som tryggar alla parters ställning.
• Resurserna till offentliga fertilitetsbehandlingar ökas för att påskynda processerna och förbättra tillgången. Ersättningar för donatorers olägenheter kopplas till index.
• FPA-ersättningar för fertilitetsbehandlingar utvidgas till att omfatta ensamstående personer och regnbågspar. Sjukfrånvaro som beror på fertilitetsbehandlingar ersätts till arbetsgivaren. Sjukförsäkringslagen utvecklas så att den omfattar fertilitetsbehandlingar.
• För familjer med donerade könsceller säkerställs tillräcklig information och stöd på lagnivå. Stöd för alla parter säkerställs vid utredning av donatorns identitet.
• Förebyggandet av ofrivillig barnlöshet stärks. Kunskap om fertilitet ökas i alla åldersgrupper och särskilt unga informeras jämlikt och heltäckande om olika möjligheter att bilda familj. Stödet till parrelationer stärks, med fokus på grupper med större skilsmässorisk, såsom unga par, bonusfamiljer och mångkulturella familjer.
• I den sociala tryggheten beaktas bättre familjesituationer som ökar den ekonomiska risken, såsom ensamföräldraskap, växelvis boende, bonusfamiljer, utländsk bakgrund och flerbarnsfödslar. Den sociala tryggheten ska bevaras som bosättningsbaserad. Indexjusteringar ska göras årligen.
• Deltidsarbete och små inkomstökningar möjliggörs i mångfaldiga familjesituationer, till exempel genom att återinföra skyddsbelopp i arbetslöshetsskyddet.
• I behovsprövade stöd ska barns besparingar och inkomster inte beaktas. Behovsprövningen ska bättre beakta olika familjesituationer och förändringar, såsom separationer och bonusfamiljer.
• Ett barn som bor växelvis ska beaktas i bostadsbidraget för alla hem och konsekvent räknas som en del av båda hushållen.
• Bostadsbidraget återinförs för ägarbostäder, så att boendet kan tryggas exempelvis när en förälder avlider, i familjer med en förälder och i bonusfamiljer.
• Grunddelen för barn i utkomststödet måste höjas med motsvarande belopp som underhållsstödet eller barnbidraget, så att dessa inte minskar försörjningen för dem med allra lägst inkomster.
• Underhållssystemet reformeras. Underhållsstödet höjs och underhållet tryggas i alla situationer, även omedelbart efter separation. Nivån på underhållsbidraget justeras regelbundet. Underhållet beaktar bättre barnets ålder, särskilda behov, förändringar i föräldrarnas livssituation och olika familjesituationer, såsom växelvis boende. Åldersförhöjningar utreds t.ex. för 7- och 13-åringar.
• Minimibeloppet för barnpension höjs till nivån för underhållsstöd. Om det vid en förälders död inte finns rätt till barnpension, säkerställs underhållsstöd för ett barn som är stadigvarande bosatt i landet.
4. Det blir lättare att förena arbete och olika familjesituationer
Att förena familjeliv och arbete ska vara flexibelt i alla situationer och livsförändringar. Vardagens smidighet och arbetslivets familjevänlighet påverkas av lagstiftning, kollektivavtal samt praxis i kommuner, välfärdsområden och på arbetsplatser.
• Efter ett barns död införs en sex månader lång sorgeledighet för föräldrar. Inkomstrelaterad sorgeledighet utformas flexibelt och beaktar också atypiska anställningar, företagare, familjevårdare, studerande och arbetslösa. Vårdnadshavares och efterlevande makes/makas sorgeledighet utreds. Kompetensen i arbetslivet att bemöta sorg och kriser stärks.
• Flexibel och högkvalitativ skiftomsorg inom småbarnspedagogiken säkerställs så att vårdnadshavare även med kort varsel kan ta emot skiftarbete, också på deltid.
• Skiftomsorg och omsorg under skollov möjliggörs för yngre skolbarn.
• Avgifterna för morgon- och eftermiddagsverksamhet görs inkomstrelaterade och syskonrabatten utökas så att den omfattar bonus-syskon.
• Jämställdhetslagen reformeras så att den beaktar olika familjesituationer.
• Arbetslagstiftningen skärps när det gäller arbetsgemenskapers ansvar att stödja föreningen av arbete och olika familjesituationer.
• I arbetsavtalslagen skrivs in rätt till frånvaro på grund av fertilitetsbehandlingar eller andra besök kopplade till familjebildning, vid närståendes död och vid separation. Den distansföräldrande vårdnadshavarens make/maka ges rätt till tillfällig vårdledighet.
• Hinder för sysselsättning i olika familjesituationer, såsom i familjer med en förälder, utreds och löses. Kompetensen inom sysselsättningstjänster om familjesituationers inverkan på sysselsättning stärks. Man ska kunna tacka nej till arbete eller tjänster av verifierbara familjeskäl utan att förlora arbetslöshetsförmånen.
• Vid arbets- och näringsministeriet inrättas en trepartsarbetsgrupp för att utveckla arbetslivets familjevänlighet, med representation från familjeorganisationer.
• Branschbyten och pauser i arbetslivet som beror på livssituation stöds, t.ex. genom alternerings- och studieledighet.
5. Familjeledigheterna utvecklas
PeReformen av familjeledigheterna ökade jämlikheten mellan familjer och en jämnare fördelning av ledigheterna. Arbetet ska målmedvetet fortsätta så att systemet för familjeledigheter ännu bättre beaktar olika familjesituationer och ett jämlikt föräldraskap.
• Föräldrapenningen förlängs till cirka 1,5 års ålder och antalet dagar som kan tas ut tillsammans ökas till 30 dagar (cirka 5 veckor). Flerbarnsfamiljer och de som adopterar flera barn samtidigt beaktas i antalet dagar.
• Adoptivföräldrar ges adoptionsledighet: föräldrapenning i 20 vardagar för vardera föräldern, sammanhängande tidigast från information om att barnet har blivit namngivet, 7–30 vardagar före placeringen (eller mindre än 7 dagar om placeringsinformation kommer senare). Om barnet adopteras av en förälder betalas föräldrapenning i 40 vardagar.
• Föräldrapenningarna höjs med tyngdpunkt på minimidagpenningarna. Indexjusteringar görs årligen. Antalet dagar med förhöjd dagpenning ökas för föräldrar som inte får graviditetspenning.
• Kvoterna för familjeledighet ska kunna fördelas flexiblare mellan vårdnadshavare och föräldrars makar/makor, särskilt i familjer där det i praktiken finns fler än två föräldrar (föräldraskapslagstiftningen bör också utvecklas). Hemmavaro i samband med barnets födelse ska möjliggöras för varje faktisk förälder, utan att förkorta den totala längden på föräldraledighetsperioden.
• Föräldraledighet ska kunna tas ut växelvis vecka för vecka i växelvis boende eller på andra sätt som fastställts i avtal om vårdnad och umgänge. De juridiska möjligheterna att komma överens om föräldraledighet i enlighet med barnets bästa utökas, exempelvis i tvister om vårdnad.
• Arbetsavtalslagen ändras så att flexibiliteterna i reformen av familjeledigheter är fullt ut tillgängliga för familjer. Det ska bli lättare att kombinera arbete med familjeledighet och att underlätta för företagare att ta ut familjeledighet. Anmälningsskyldigheten för familjeledigheter ska vara mer flexibel, bl.a. i familjevårdares plötsliga situationer och vid surrogatarrangemang.
• Hemvårdsstödet, liksom all annan social trygghet och familjeledigheter, ska omfatta alla vårdnadshavare som är stadigvarande bosatta i Finland. Om barnet har en kommunal vårdplats från det andra hemmet möjliggörs hemvårdsstöd till det andra hemmet.
• Hemvårdsstödet reformeras t.ex. genom vårdnadshavarkvoter samt genom att öka möjligheterna till deltids- och flexibla alternativ och genom att stödja dem. Användningen av partiella och flexibla förmåner stöds och utvecklas, och möjligheterna till deltidsarbete vid sidan av förmåner ökas.
6. Familjecentet och stödet till familjer stärks
Tjänster som stöder familjer ska säkerställas både genom lagstiftning och tillräcklig finansiering, som förebygger problem och merkostnader. I alla välfärdsområden finns en familjecentral som erbjuder tidigt stöd och svarar mot barns, ungas och familjers behov av välbefinnande och hjälp.
• Till familjecentralerna och deras forsknings- och utvecklingsarbete säkerställs nationellt tillräckliga resurser. Organisationernas kompetens utnyttjas i familjecentralerna.
• Hemservice för barnfamiljer och andra flexibla stödservice för barnfamiljer stärks och harmoniseras i socialvårdslagen. Hemservice ska erbjudas automatiskt vid separation, när en familjemedlem avlider eller vid missfall, till flerbarnsfamiljer samt till ensamföräldrar med barn under 3 år. Gränserna mellan hemservice, familjearbete och familjevård som ges i hemmet sänks, så att familjerna får tillräckligt och lämpligt stöd för situationen.
• Ett antirasistiskt arbetssätt stärks i alla familjetjänster och språk- och kulturkompetensen ökas. Ett jämlikt föräldraskap i tvåkulturella familjer stöds.
• Förebyggande och lösning av krävande separationssituationer och vårdnadstvister prioriteras. Resurser riktas till att identifiera, förebygga och stoppa umgängessabotage (alienation).
• Tillräckliga separationstjänster säkerställs för vårdnadshavare och barn. Separations- och parrelationstjänster samt andra nödvändiga familjetjänster ska erbjudas jämlikt även till barnlösa.
• Barnatillsyningspersoners befogenheter stärks och utbildning om mångfaldiga familjesituationer ökas. Antalet fastställanden av umgängesrätt för en närstående person på välfärdsområdena ökas i stället för i domstolarna. Domarnas familjerättsliga kompetens stärks.
• Krisstöd erbjuds till alla som förlorat en närstående, även bonusbarn och bonusföräldrar. Långvarigt stöd möjliggörs från krishjälp till fortsättningsstöd. Kompetensen att bemöta sorg säkerställs hos alla som arbetar med barn och unga, och lågtröskelhjälp direkt efter en närståendes död erbjuds till exempel via elevhälsan och rådgivningen.
7. Stöd säkerställs under väntetiden och efter att barnet har kommit
Tillräckligt stöd under väntetiden och efter födseln eller efter att barnet kommit tryggar hela familjens välbefinnande och en god framtid.
• I jämställdhetslagen införs skydd mot diskriminering för den som är i en adoptionsprocess eller genomgår fertilitetsbehandlingar.
• Besök på föräldrapoliklinik under graviditeten görs avgiftsfria i fråga om nödvändig grunduppföljning. Även papperslösas rätt till graviditets- och förlossningsvård tryggas.
• För alla som föder barn, särskilt de som föder flerlingar, tryggas ett fysioterapibesök efter förlossningen. DNA-test för att fastställa identiskhet hos flerlingar möjliggörs avgiftsfritt direkt efter födseln.
• I förordningen om rådgivningsverksamhet införs rätt till familjeförberedelse som motsvarar den egna familjesituationen för flerbarnsfamiljer, regnbågsfamiljer samt för ensamstående som väntar och uppfostrar barn. Även bonusfamiljer ska beaktas i familjeförberedelsen.
• Kompetensen om jämlikhet, delaktighet, antirasism, olika familjesituationer, sätt att bilda barnfamilj och könets mångfald stärks inom rådgivningstjänsterna och bland de professionella som arbetar där.
• Moderskapsunderstödet ändras till baby- eller familjeunderstöd och beviljas per barn till alla familjer där en förälder är stadigvarande bosatt i Finland.
• Bättre vård vid missfall prioriteras.
• Officiell namngivning och registrering i befolkningsdatasystemet av ett dödfött barn möjliggörs.
8. Invandring till Finland av kärleks- och familjeskäl stöds
I utvecklingen av migrations- och utlänningspolitiken ska utgångspunkten vara att barnets bästa och rättigheter förverkligas samt att familjelivet stöds. Tvåkulturella familjers liv i Finland stöds och försämringar av familjers välbefinnande återtas.
• I befolkningsdatasystemet möjliggörs fler än ett modersmål eller hemspråk.
• Undervisning i hemspråk läggs till i läroplanen så att undervisningen är en del av skoldagen.
• Uppehållstillståndsprocesserna förkortas och underlättas och familjeåterföreningen harmoniseras med beaktande av faktiska familjerelationer. Försörjningskraven görs skäliga i alla uppehållstillstånd.
• Kraven för permanent uppehållstillstånd och medborgarskap lindras särskilt för barnfamiljer. Permanent uppehållstillstånd och medborgarskap ska kunna beviljas efter fyra års boende i Finland om personen har ett barn eller en make/maka som är stadigvarande bosatt i Finland. Resor på grund av arbete eller familj ska inte räknas som avbrott i boendetiden.
• D-visum ska beviljas också för familjemedlemmar till finländare.
• Man ska kunna vänta på uppehållstillstånd i Finland och få arbetstillstånd direkt efter att ansökan lämnats in. Minst den finländska maken/makan ska få arbetstillstånd omedelbart på grund av familjeband.
• Förverkligandet av regnbågspersoners och regnbågsfamiljers rättigheter inom migrationspolitiken utreds och problemområden löses. Fri rörlighet för regnbågsfamiljer främjas på europeisk nivå.
• Resurserna för att stödja sysselsättning och integration för personer som flyttat till landet ökas, med bättre beaktande av olika kompetens- och språknivåer, nätverk och individuella behov.
• Myndigheters och arbetsplatsers antirasism, icke-diskriminering och flerspråkighet stöds. Anonym rekrytering prioriteras.
9. Barnskyddet och familjevården utvecklas
Barns, ungas och familjers välbefinnande ska stödjas i tid och förebygga att problem blir akuta genom att satsa på lågtröskeltjänster samt på tjänster enligt socialvårdslagen och barnskyddets öppenvårdstjänster, särskilt familjevård i olika situationer.
• En nationell strategi tas fram för planmässig utveckling av familjevård inom barnskyddet, med målet att öka och utveckla familjevården, särskilt för unga. Familjevården ökas också inom öppenvården, som hemservice och som placeringar av hela familjer. Genom att öka familjevården kan man också minska kostnaderna för barnskyddet.
• Barnskyddslagen, socialvårdslagen, familjevårdslagen samt adoptionslagen uppdateras så att de bättre beaktar familjernas mångfald.
• Adoption skrivs in i barnskyddslagen som ett alternativ som ska utredas vid långvarig placering när det bedöms vara i barnets bästa. Kompetensen om övergång från placering till adoption stärks målmedvetet. Även om adoption i vuxen ålder ska ges tillräcklig information och stöd.
• Utvecklingen av familjevårdares ekonomiska verksamhetsförutsättningar och sociala trygghet fortsätter. Flexibla alternativ erbjuds under tiden mellan placeringar.
• Familjevårdare garanteras lagstadgad rätt till ledighet när ett barn i åldern 3–17 år placeras i familjen.
• Rekrytering av foster- och stödfamiljer med olika språk- och kulturbakgrund samt rekrytering av regnbågsfamiljer prioriteras.
• Familjetjänster enligt socialvårdslagen och barnskyddets öppenvårdstjänster ska vara tillgängliga också i familjer där barnet som försörjs inte är officiellt skrivet i hemmet.
• Eftervården inom barnskyddet ska fortsätta till 25 års ålder. Familjevård utnyttjas också i eftervården.
10. Kunskapsunderlaget om familjer stärks
Genom beslutsfattande stöds familjers välbefinnande och produktion av familjerelaterad information, forskning samt utveckling av sakkunskap.
• Resurserna till social- och hälsovårdsorganisationer ökas för att stödja familjer samt samla in, producera och förmedla information till beslutsfattande och utvecklingsarbete.
• Till barnstrategin och dess genomförande (SHM) reserveras tillräckliga resurser, så att Finland blir genuint barn- och familjevänligt och respekterar barnets rättigheter.
• Den statistiska informationen om barn ökas, t.ex. om bonusfamiljer, regnbågs- och klöverfamiljer, familjer med en förälder, växelvis boende och adoptioner efter placering. Statistikcentralen säkerställs tillräckliga resurser för familjestatistik.
• I omfattande enkäter för barn och unga läggs bakgrundsfrågor till om familjesituationer och särskilt satsas på analys av resultaten från enkäten om skolhälsa.
• Effekterna av olika familjesituationer på skilsmässor och konsekvenser av separationer utreds med både enkät- och kvalitativa metoder. Utmaningar som lyfts fram hanteras målmedvetet.
• Ett forskningscentrum för barnskydd inrättas med tillräcklig finansiering. Finansieringen av kompetenscentrum inom socialsektorn ökas så att de kan stödja utvecklingen av socialvården i enlighet med familjernas verkliga behov.
